Första intryck
Det första ordet som slår mig... premium. LG Optimus G både ser premium ut och känns premium. Designen är otroligt läcker i dess slimmade konstruktion. Bland annat glaset på baksidan samt silverranden runt hela telefonen på sidan bidrar kraftigt till en känsla av exklusivitet. Den ligger otroligt bra i handen och känns perfekt i vikten, varken för tung eller för lätt.
Jag har alltid försvarat min gamla Samsung Galaxy S II när folk sagt att den är plastig, för jag har själv inte upplevt den som så. Men när jag hållt Optimus G i handen ett tag och sedan plockar upp min S2a igen, så känns den... plastig. Det går inte att komma ifrån det. S2an känns lite som en legobit nu. Optimus G känns extremt lyxig och dyr i jämförelse. Men sen är det ju såklart så att plast har sina fördelar mot glas också. Något jag dock blir lite förvånad över, är att Optimus G inte alls känns så mycket större än S2an som jag trodde att den skulle göra, skärmen är ju trots allt 0,4 tum större, vilket ändå är en del.
På den övre vänstra sidan sitter volym upp / ner, på nedersidan sitter microusb-porten, på den övre högra sidan sitter låsknappen, och till vänster på ovansidan sitter 3,5mm-utgången. Från fabriken sitter såklart ett plastskydd på både framsidan och baksidan, men även fyra stycken ovanför silverranden, en på varsin sida, samt fyra stycken till under silverranden. Ett bra sätt att minimera eventuella repor vid transport.
Jag vrider och vänder lite på telefonen, och tänker för mig själv... ”var är simkortsplatsen?” Efter en titt i instruktionsboken visar det sig att den sitter på telefonens vänstra sida, då får jag även reda på att en medföljande liten silverpigg, eller någon annan liknande pigg, låser upp simkortshållaren varpå microsimkortet kan sättas i. En ganska fiffig lösning (med facit i hand).
Jag sätter igång telefonen, utför de nödvändiga konfigurationerna, och lutar mig sedan tillbaka för att njuta. Den första tanken jag slås av är, vilken skärm! Den har en klarhet och skärpa som inte går att jämföra med någon annan mobilskärm jag sett. Minsta lilla detalj går att urskilja på skärmen, det finns inte minsta tillstymmelse till oskärpa. Jag måste erkänna att jag tidigare var lite orolig över att behöva lämna Super AMOLED Plus-skärmen på min gamla Samsung Galaxy S II, då jag alltid föredragit AMOLED framför andra tillverkares LCD-skärmar, av den anledningen att jag tyckt sistnämnda haft för dåliga färger. Jag inser nu att inte hade behövt oroa mig, True HD IPS Plus-skärmen är ljusår framför de lite äldre LCD-skärmarna.
Den andra tanken jag slås av är, vilket flyt! För bara någon vecka sedan fick jag Android 4.1 Jelly Bean till min S2a, och jag upplevde en enorm skillnad i flytet jämfört med 4.0 Ice Cream Sandwich, tack vare Jelly Beans Project Butter. När jag nu har bläddrat runt lite i menyerna, och sedan går tillbaka till min S2a för en stund – så känns den hackig vid bläddrande bland hemskärmarna, i jämförelse. Optimus G fullständigt flyger fram, jag har aldrig tidigare upplevt något liknande flyt på en telefon. Något annat vore ju såklart konstigt, med tanke på de minst sagt imponerande komponenterna som sitter under huven.
Fram till 4.0 ICS har jag alltid sneglat lite avundsjukt på iOS-användare i enbart en aspekt, nämligen flytet. Jag har alltid tyckt att en iPhone flytit på mycket bättre, och tyckt att min egen Androidtelefon känts extremt seg och hackig i jämförelse. Nu behöver jag inte längre vara avundsjuk på ett annat operativsystem som jag egentligen inte tycker om; Optimus G med Jelly Bean är en våt dröm för mig, och säkerligen många andra, när det gäller just snabbhet.
Jag återkommer såklart inom kort med mer reflektioner från Optimus G. Mina första intryck av telefonen lämnar mig oerhört imponerad.
